Direktlänk till inlägg 22 november 2010
Ensamheten är just nu min värsta fiende, en massa tankar, ångest och miljoner blandade känslor. Hålet i bröstet är som störst när man inte har någon i närheten, ingen som kan hålla ihop det och hålla tankarna borta.
Jag har en liten teori om varför lille-bror vill stanna i sin etta ett tag till och det är mitt psyke... Mycket orkar jag bära på, men att veta att alla bara väntar på mig och lille-bror det är jobbigt. För vi vill inte sätta något datum för begravning om ut i fall att jag skulle råka föda just då. Detta finns i tankarna hela tiden. Hela avskeds och begravnings-processen har liksom stannat upp och det är pga mig. Jag vet att alla förstår och hela det där tjafset, men det är ändå ganska jobbigt och man kan inte riktigt sluta tänka på det.
Nej jag får väl hitta något att göra här... Kanske ta en promenad nu när solen väl orkar titta fram, sortera lite papper och kvitton, städa någonstans i huset, laga en massa mat och frysa in eller kanske gå igenom bb-väskan en sista gång.
XoXo/Milla
Jag råkar ha en biljett kvar till Nickelback i globen, ståplats! Köptes dyrt och säljes för samma pris :( Så 950 kr så är den din! XoXo/Milla ...
Nej, nu ger jag upp detta med bloggen. Som alla märkt har jag förlorat min känsla för bloggen. Jag kommer låta den vara kvar, men jag kan inte säga när jag är tillbaka. För tiden räcker helt inte till längre, heltidsarbete, två barn, träning och ett ...