Då är det bestämt att paps ska flyttas till den palliativa vårdavdelningen, vet inte om det blir i Lund eller Malmö. Det är en avdelning där man kan bli inlagd om man har en sjukdom som inte går att bota, huvuddelen av patienterna har någon form av cancer. Där inriktar läkarna sig på att lindra smärtan och ser till att patienten har det så bra som bara är möjligt. Finns även tillgång till kuratorer och psykologer.

Ikväll ska jag och syster bege oss till Lund och hälsa på paps varje fall. Blir ganska sent då Rikky jobbar över idag och syster ska på utbildning till kl 19.

Nej ska ta hand om dottern nu, fortfarande lite risig.

XoXo/Milla

Igår följde Mira med Tindra hem och lekte en stund och käkade pizza.

När hon kom hem vid halv sex tiden hade hon 40 graders feber och var allmänt slö. Hon kräkte lite också. Kom till att tänka på att dagisfröken ringde och sa att hon trillat av en stol och slagit i huvudet. Hon hade en generalbula i bakhuvudet och den har inte lagt sig än. Så i natt har jag väckt henne cirka 1 gång i timmen och kollat till henne.

Hon mår lite bättre idag, febern är kvar men glimten i ögat är tillbaka =) Så idag ska jag och Mira bara mysa och titta på tv. Blir väl en massa Astrid Lindgren filmer *wiiii*

Min pappa som är fyllda 56 år fick beskedet att han hade cancer i bukspottkörteln och magsäcken i somras (då hade han inte kunnat äta sedan i mars månad och gått ner en massa i vikt) Efter en massa undersökningar konstaterades det att det skulle gå att operera bort, för att sedan ge cellgift efteråt för att vara säker på att det skulle försvinna helt. Detta ger pappa hopp och han är glad och positiv. Sagt och gjort, han åker in för operation (en ganska omfattande operation som skulle ta en hel dag) Dagen efter ringer hans sambo och säger att det fanns rent för mycket cancer för att det skulle gå och ta bort nu. De rekommenderade ett antal omgångar med cellgift för att krympa det för att sedan operera bort det.

Sedan första operationen har han även gått igenom en del små operationer där doktorerna gång på gång gett han hopp (hopp om att varje fall kunna få äta lite riktig mat, soppor och lättare måltider) Men med samma utgång varje gång, besvikelse.

Han har vart på sjukhuset under cellgiftsbehandlningarna och ett par dagar efteråt för att sedan få komma hem på permis. Måste tillägga att pappa vägde stabila 125kg när allt detta började och för två månader sen låg han ganska stabilt på 85kg. Han kan fortfarande inte äta men får dropp och sondmatning. Men nu verkar det som om hans kropp inte tar emot något av det och han är väldigt uttorkad och har på 3-4 veckors tid gått ner 12kg till. Så nu är han bara en skugga av min forna pappa.

Nu har han gått på cellgift i så många omgångar att biverkningarna har tagit hårt på honom. Nu är han så svag att de varken kan ge honom cellgift eller strålning och njurarna har tagit stryk och fungerar dåligt. Kan även tillägga att cellgiftet inte hjälpt mycket, utan det har bara stoppat tillväxten på cancern han hade och för två dagar sen visade det sig att han även fått cancer i tarmen.

Pappa har under hela sjukdomsförloppet vart pigg och glad och hela tiden blickat framåt, tills nu i helgen då allt tog en ny vändning. Han fick läggas in och inte ens allt morfin han får hjälper smärtan han har. Jag var och hälsade på honom igår, men är inte säker på att han märkte eller kommer komma ihåg att jag vart där. De få gångerna han halvt vaknade till pratade han om händelser som utspelade sig för säkert tio år sedan.

Under dessa månader han vart sjuk har vi nästan aldrig pratat om sjukdomen i sig utan mest om symptomen, smärtan och tristessen med att ligga på sjukhus. Jag är inte så bra på känsloprat och inte han heller. Men jag tror att han är rädd både för utgången och att jag ska bryta ihop om vi pratar begravning och diverse annat som hade vart bra att ta upp. Han säger själv att han även haft väldigt dåligt samvete för alla släktingar som ringer honom, de gråter i telefonen, visst det är inget fel med det, men de kunde varje fall väntat med tills de lagt på luren, för pappas skull.

Nu känns det varje fall som om pappa gett upp. Innan har man själv tänkt att så länge han inte ger upp så ska inte vi heller göra det.

Nu i helgen har hans fru fått höra saker som till exempel ”det är inte lönt”, ”det räcker med några påsar sondmat”, ”vänta med att söka bygglov till garaget” och en massa andra små pikar. Garaget har vart hans dröm länge och det enda han tjatat om sen de flyttade ut i skogen.

Just nu känner jag mig bara helt tom och kall inombords, jag kan inte ens gråta. Jag har ingen anning om vad jag ska göra. Jag skulle gärna vilja hälsa på pappa varje dag men jag vågar inte köra bil så långt helt själv då lille-bror kan bestämma sig för att komma närsomhelst. Det hemska är att man har tid att tänka och grubbla när man inte har något annat att göra, hatar att gå hemma...

Har nu packat BB-väskan färdigt (igen)

Denna gång tror jag att jag fått med allt =)

Här kommer en lista på alla saker som finns i.

Till mig:

• Linne
• Mysbyxor
• Tjock tröja
• Pyjamas
• Jeans
• Strumpor/ Trosor
• Tandborste
• Tandkräm
• Hårborste
• Schampo
• Bindor
• Handduk
• Hårspray
• Amnings inlägg
• Amnings bh
• Godis, Cola, Snacks
• Kamera
• I-pod, hörlurar
• Bok, Tidning
• Öronproppar (hade en högljudd granne förra gången)
• Mvc journal/ patientbricka
• Plånbok/ pengar/ mynt till automaten
•  

Till Lille-bror:

• Blöjor
• Ett par ombyten
• Strumpor
• Våtservetter
• Babyolja
• Snuttefilt
• Napp
• Overall
• Mössa

Sen är det säkert något jag glömt... Men jag tror man klarar sig långt på detta. Kom gärna med tips eller snälla säg till om det ser ut som om jag glömt något väsentligt ;)

BB-väskan?! Vad tänkte jag på?

Jag har haft min så kallade BB-väska färdig packad i ett antal veckor nu… Igår fick jag för mig att kolla igenom den, mest så jag inte glömt något väsentligt. Men vad fan har jag tänkt på när jag slängt ihop den packningen? Jag hade packat ned tandborste, hårborste men inget schampo eller tandkräm. En måttligt osexig flanell pyjamas och mina inneskor var nerpackade, men inga strumpor. Nej, vad fan har jag tänkt på. Så idag ska jag packa om och verkligen tänka igenom vad man kan tänkas behöva. Hehe. Jag är ingen direkt packerska och tar alltid med mig för mycket av allt men kan lätt glömma 2-3 väldigt viktiga saker. Men sen och andra sidan, hellre två par trosor för mycket än ett par för lite.

Någon som har tips på vad man verkligen behöver när man väl är där?  Jag har iofs gjort det en gång, men jag kan inte riktigt komma ihåg vad jag behövde eller vad jag packade i överflöd. Jobbigt det här. Ska börja packa tösens väska nu varje fall, kanske lite lättare med tanke på att mormor bor precis i huset bredvid och kan springa in och hämta de saker som tankspridda jag glömt packa ner ;)

Folk i min närhet har nu börjat slå vad om när Milo bestämmer sig för att flytta ur sin lilla etta. Än så länge är det den 10, 12, eller 16 som toppar listan. Själv hoppas jag på ikväll eller imorgon. Hehe.

Mira älskar att laga mat ihop med mig, undrar vart hon fått det intresset ifrån?! Men jag ska lära henne allt jag kan inom mat-lagning. Alltså alla nummer till de lokala pizzeriorna ;)

Mira fick magnet-stavar av ungarna i Skivarp =) Hon älskar dom och har lekt och skapat saker av dessa stavar hela helgen. Hehe.

Vi har även hunnit med att fira Emil som fyllt 6 år.

Rikky har rivit skilje-väggen i garaget. Kommer bli stort när det väl blir klart.

Men Betnérs show var det bästa på hela helgen, skrattade nästan på mig ;)

Ja, då var man hemma igen efter en riktigt rolig show med Magnus Betnér ;)

Jag har skrattvärk i magen, tur att man valde att åka dit osminkad för jag

skrattade så tårarna sprutade i 1 timme och 45 minuter.

Men det var inte bara roligt utan väldigt lärorikt också, hehe.

Jag fick lära mig följande saker:

1. Vad ett Glory-hole är

2. Att fetma inte är en sjukdom

3. Att alkolisim är en hobby

4. Är man bara tillräckligt uttråkad kan det sluta med en deo i arslet

Allt som allt blev det en toppenkväll ihop med syster :D

Och nu ska jag hoppa i säng och försöka ta igen förlorad sömn.

Ikväll bär det av till Lund för att se Magnus Betnér.

Det ska bli så jäkla kul. Synd att man är totalt jävla

utmattad. Sover bara 3-4 timmar per natt.

Men skit i det, nu ska jag bäla i mig en kanna kaffe

och kanske smutta lite på en redbull *fy på mig* 

Hoppas alla har haft en bra helg!